Inkorporering Àr nÀr en administrativ enhet utökar sitt territorium. Motsatsen kallas exkorporering. I den svenska stads- och kommunhistorien innebar oftast inkorporering att en stad införlivade hela eller delar av omkringliggande landskommuner med sitt omrÄde. Stads- och kommunhistorikern tillika borgarrÄdet Yngve Larsson (1881-1977) kallar detta för total respektive partiell inkorporering.
IstÀllet för total inkorporering anvÀndes vid de landsomfattande kommunreformerna 1952 och 1971 begreppet sammanlÀggning. Vid en inkorporering anses en bestÄende kommun utvidgas med det inkorporerade omrÄdet. Vid en sammanlÀggning bildas i stÀllet en helt ny kommun av de kommuner som lÀggs samman. Yngve Larsson diskuterar i sin doktorsavhandling (1913) om sammanlÀggningar Àr nÄgot annat Àn totala inkorporeringar men ansÄg redan dÄ att det Àr "en ren formell frÄga av ringa praktisk betydelse" eftersom det ÀndÄ Àr var centralorten hamnar som visar vilket omrÄde som inkorporerar vilket.
redigera Referens
- Yngve Larsson (1913). Inkorporeringsproblemet. StadsomrĂ„dets förĂ€ndringar med sĂ€rskild hĂ€nsyn till svensk förvaltningspraxis, 1â2. (doktorsavhandling, Svenska stadsförbundets skriftserie)