ï»ż

 

Stora nordiska kriget

Medurs uppifrÄn: Slaget vid Poltava; Slaget vid Rilax; Slaget vid Narva; Slaget vid Gadebusch; Slaget vid Storkyro.
Datum 1700 - 1721
Plats Europa
Utfall Koalitionsseger
Territoriella
Àndringar		 Ryskt erövrande av mÄnga svenska omrÄden, inklusive Livland. Preussen vinner delar av svenska Pommern. Hannover erövrar Bremen-Verden.
Stridande
Sverige
Holstein-Gottorp (1700-1719)
Braunschweig-LĂŒneburg (1700)
Osmanska riket (1710 - 1714)
Polen-Litauen (1704 - 1709)
Zaporizjzjska kosacker (1707-1709)
Madagaskarpiraterna (1718) 1		 Ryssland
Danmark (1700 och 1709-1719)
Polen-Litauen (1700 - 1704 och 1709-)
Sachsen (1700 - 1706 och 1710-)
Preussen (frÄn 1715)
Hannover (frÄn 1715)
BefÀlhavare
Karl XII †
Fredrik av Hessen-Kassel
Magnus Stenbock
Arvid Horn
Carl Gustaf Rehnskiöld
Adam Ludwig Lewenhaupt
Fredrik IV †
Karl Fredrik
Georg Vilhelm
Ahmed III
StanisƂaw LeszczyƄski
Ivan Mazepa		 Peter den store
Frederik IV
August den starke
Fredrik Vilhelm I
Georg I
Styrka
77 000 man nÀr kriget startade, 135 000 Är 1707 + Osmanska riket lade till 100 000 - 200 000
10 000 lĂŒneburgare
1 400 pirater		 310 000 man i början av kriget
Förluster
Tros vara runt 200 000 svenskar[1] varav ca 25 000 dog i strid, okĂ€nt antal osmaner 100 000 döda ryssar i strid
14 000 - 20 000 polacker och sachsare döda i de största slagen
8 000 danskar döda i de största slagen, 60 000 danskar döda totalt mellan 1709-1719 [2]

Totala förluster för övriga nationer okÀnt.
Madagaskarpiraterna var bara allierade med staten Sverige och dess flotta, de var aldrig i krig med nÄgon av koallitionslÀnderna.
Stora nordiska kriget

Reinbeck – Freden i Traventhal – PĂŒhhajoggi pass – Narva – DĂŒna – Rauge – Errafster – KliszĂłw – Peipus I – Hummelshof – Krakow – Nöteborg – Saladen – PuƂtusk – Nyenskans – SysterbĂ€ck – Peipus II – Wesenberg – Dorpat – Jakobstadt - PoznaƄ - Narva – Punitz - GemĂ€uerthof – Rakowitz – Freden i Warszawa – Grodno – Fraustadt – Kleczk – Freden i AltranstĂ€dt – Kalisch – Holowczyn – Malatitze – Rajovka – Lesna – BorgĂ„ – Veprik – Poltava – Perevolotjna – Helsingborg – Viborgs fĂ€stning – Riga – Köge bukt – Fladestrand – Mön – Gadebusch – PĂ€lkĂ€ne – Kalabaliken i Bender – Helsingfors – Storkyro – Rilax – Femer bĂ€lt – RĂŒgen – Stresow – Kristiania – Gjellebekk – Dynekilen – Strömstad – Fredrikshald – StĂ€ket – Freden i Frederiksborg – Ledsund – SelĂ„nger – Freden i Nystad

Stora nordiska kriget Àr en benÀmning pÄ det krig som fördes i norra och östra Europa 1700-1721 mellan Ä ena sidan Sverige, Holstein-Gottorp och 1710-1713 Àven Osmanska riket och Ä andra sidan en koalition bestÄende av Sachsen-Polen, Danmark-Norge och Ryssland (frÄn 1715 Àven Preussen och Hannover). Kriget avslutades med freden i Nystad 1721.

InnehÄll

redigera Bakgrund

Kriget som hade sitt upphov i ett mot Sverige riktat anfallsförbund mellan Fredrik IV av Danmark, August II av Sachsen-Polen och Peter I av Ryssland. Den danska politiken gick ut pÄ att krossa den med Sverige förbundna holstein-gottorpska makten samt att om möjligt Ätervinna de förlorade provinserna (SkÄne med flera) pÄ den skandinaviska halvön.

I sin strÀvan att hÀrvid fÄ allierade mötte Danmark kung Augusts planer pÄ bildandet av ett stort östeuropeiskt vÀlde, i vilka förutom försök att öka kungamakten i Polen Àven ingick idéer om stora landförvÀrv. Dessa erövringsplaner hade först varit riktade nÀrmast mot Osmanska riket, men dÄ den internationella situationen inte lÀngre gav August hopp om framgÄng Ät detta hÄll, kom han att vÀnda sig mot Sverige. Ett tredje, mot Sverige fientligt moment var den mot den svenska kronan rebelliske livlÀndaren Johann Patkuls försök att lösrycka Livland frÄn det svenska vÀldet och dÀrav bilda ett sjÀlvstÀndigt adelssamhÀlle. Patkul hade en viktig del i, att Augusts planer verkligen bragtes till utförande, och han spelade en ytterst betydelsefull roll i de underhandlingar, som ledde till förbundets avslutande.

Den tredje parten i alliansen blev tsar Peter, som dock i början inte visade nÄgon synnerlig iver för saken, utan behövde utsÀttas för kraftig pÄverkan frÄn August och frÄn Danmark, vilket senare land mycket tidigt hade vÀnt sig till honom i saken. FrÄn svensk sida företogs inget fientligt steg, som kunnat motivera alliansen; det kan dock pÄpekas, att Karl XII med fullföljande av sin far Karl XI:s traditionella politik kraftigt understödde huset Gottorp i dess tvister med Danmark.

redigera Krigets gÄng

redigera Krigsutbrottet och freden i Traventhal

För Sverige kom krigsutbrottet i allt vÀsentligt som en överraskning. Det var August som inledde kriget genom ett stormanfall mot Riga i (februari 1700), vilket dock misslyckades trots en förkrossande numerÀr överlÀgsenhet. I mars anfölls det nÀstintill försvarslösa Holstein-Gottorp av Danmark. Ryssland bröt freden först i augusti samma Är och invaderade Ingermanland dÀr man inledde en belÀgring av Narva.

De första avgörande hĂ€ndelserna framkallades genom Sveriges, Englands, NederlĂ€ndernas och Hannovers ingripande - i egenskap av garanter för de rörande Danmarks och Gottorps inbördes förhĂ„llanden upprĂ€ttade traktaterna - mot Danmark. Under det att en kombinerad hĂ€rstyrka upptrĂ€dde i Holstein, visade sig svenska, engelska och hollĂ€ndska flottor i Öresund och möjliggjorde den svenska landstigningen pĂ„ SjĂ€lland; denna framtvingade freden i Traventhal, genom vilken Danmark tvangs att utgĂ„ ur alliansen, och Sverige kunde nu vĂ€nda sig mot Östeuropa.

Stora nordiska kriget
Tidsaxel
Bakgrund
Utbrottet
Invasionen av Danmark
Kriget i Baltikum
Polska fÀlttÄget
Ryska fÀlttÄget
Karl XII:s vistelse i Bender
Kriget i Finland
Stora ofreden
Pommern
Norska fÀlttÄgen
RysshÀrjningarna
Krigets följder
Slagen
redigera

redigera Karl XII och Polen

Detta avsnitt Àr en sammanfattning av Karl XII:s polska fÀlttÄg

I november 1700 blev tsaren grundligt besegrad i slaget vid Narva, och i juli 1701 utdrevs sachsarna genom slaget vid DĂŒna frĂ„n svenskt omrĂ„de. Karl XII:s politik och krigföring gick dĂ€refter ut pĂ„ att Ă„stadkomma en grundlig omgestaltning av förhĂ„llandena i östra Europa. Under de följande Ă„ren arbetade han pĂ„

  • att upplösa den för Sveriges maktstĂ€llning farliga förbindelsen mellan Polen och den uppĂ„tstrĂ€vande, över Sachsens betydande militĂ€ra och finansiella hjĂ€lpmedel förfogande kung August,
  • att ge Polen en inhemsk kung och
  • att för framtiden i intim politisk allians förbinda det med Sverige, varpĂ„ de bĂ„da staternas samlade makt skulle föras mot Ryssland och krossa tsaren.

Ett lyckligt genomförande av dessa planer skulle varit liktydigt med en bestÀmd svensk hegemoni i östra Europa. Det Àr ocksÄ ett utmÀrkande drag hos Karl, att han konsekvent strÀvade att rikta Sveriges politik och dess hela energi österut; han avvisade dÀrför bestÀmt de förslag och försök, som gjordes att Ästadkomma fred utan nÄgon grundlig uppgörelse, sÄ mycket mer som dessa freds- och medlingsförslag djupast hade till innebörd att rikta Sveriges politiska intresse Ät vÀster i stÀllet för Ät öster.

Karls fÀlttÄg i Polen hade till uppgift att krossa Augusts militÀra makt; samtidigt arbetade man pÄ att fÄ polackerna att avsÀtta honom. De geografiska och militÀra förhÄllandena i Polen och de egendomliga och invecklade anordningarna i det polska statslivet gjorde, att dessa mÄl inte kunde sÄ hastigt uppnÄs.

De frÀmsta hÀndelserna i militÀrt avseende Àr

  • den sachsiska armĂ©ns besegrande i slaget vid KliszĂłw (juli 1702),
  • det sachsiska infanteriets krossande genom den betydelsefulla erövringen av Thorn (1703) och
  • kampanjen 1704, genom vilken en ny av August uppsatt armĂ© utdrevs ur Polen, sedan den vunnit en temporĂ€r framgĂ„ng genom Karls sannolikt pĂ„ grund av en vĂ€ntad rysk framryckning förorsakade tĂ„g till Galizien.

I politiskt avseende hade situationen karakteriserats genom bildande av konfederationer pÄ ömse sidor, varvid det svenskvÀnliga partiet hade sin tyngdpunkt i Storpolen, Augusts avsÀttning, valet av Stanislav I Leszczynski till kung (juli 1704) och den med honom slutna fredstraktaten i Warszawa (november 1705), i vilken Karls idéer om en evigvarande, intim förbindelse mellan Sverige och Polen tydligt framtrÀder.

redigera Tsar Peter i Baltikum

Under tiden hade emellertid tsaren kunnat göra betydande framsteg i östersjöprovinserna; 1702 framtrÀngde han till havet och började vid Nevas mynning anlÀgga S:t Petersburg och dÀr skapa en sjömakt. DÀrpÄ erövrades Ingermanland och 1704 föll Dorpat och Narva i ryssarnas hÀnder liksom största delen av Estland och Livland. Tsarens fortsatta anfall mot Kurland slogs tillbaka av den svenska styrkan under Adam Ludvig Lewenhaupt. Under och genom krigets anstrÀngningar utvecklades tsarens hÀrskarpersonlighet allt mer, och de vÀldiga krav kriget uppstÀllde tvingade honom till brutala ingrepp i det ryska stats- och samhÀllslivet, vilka slutligen ledde till ett vÄldsamt omdanande, "europeiserande", av detta. Efter 1704 förlÀgges Àven för den ryska krigföringen tyngdpunkten till Polen, vartill inte minst den i rysk tjÀnst intrÀdde Patkul rÄtt; tsaren förstod att det huvudsakliga avgörandet vore att vÀnta pÄ denna krigsskÄdeplats.

redigera Freden i AltranstÀdt

Vid början av 1706 hotades den svenska stĂ€llningen i Polen av ett kombineradt rysk-sachsiskt anfall frĂ„n tvĂ„ sidor. Detta avvĂ€rjdes dels genom Karl XII:s operationer mot Grodno, vilka medförde att den ryska hĂ€ren illa tilltygad gick tillbaka och med knapp nöd kom undan till Kiev, dels genom Carl Gustaf Rehnskiölds seger i slaget vid Fraustadt 3 februari 1706, dĂ€r en nyorganiserad sachsisk armĂ© fullstĂ€ndigt upprevs. PĂ„ hösten samma Ă„r inföll Karl XII i Sachsen; han hade förut inte funnit situationen, företrĂ€desvis ur diplomatisk synpunkt, lĂ€mplig för ett sĂ„dant företag. I freden i AltranstĂ€dt 1707 avsade sig August den polska kronan, och ett nytt skede av kriget intrĂ€dde nu. Under den tid Karl Ă€nnu stod kvar i Sachsen gjordes förgĂ€ves försök att förmĂ„ honom att inblanda sig i Spanska tronföljdskriget. En viktig episod intrĂ€ffade dock dĂ€rigenom att Karl XII med konsekvent hĂ€vdande av Sveriges stĂ€llning som protestantisk stormakt tvingade Österrike att bevilja religionsfrihet Ă„t Schlesiens protestanter.

redigera Karl XII:s ryska fÀlttÄg

Detta avsnitt Àr en sammanfattning av Karl XII:s ryska fÀlttÄg

PÄ hösten 1707 bröt Karl XII upp ur Sachsen, och vad som nu avsÄgs var ett avgörande svensk-polskt anfall mot Ryssland, riktat mot sjÀlva Moskva. PÄ grund av att Polen Ànnu inte i sin helhet underkastat sig Stanislav blev dock dennes stridskrafter upptagna av hemlandets angelÀgenheter, och den svenska hÀren fick ensam utföra anfallet mot Ryssland. Genom kringgÄende rörelser tvang Karl XII ryssarna att utrymma Polen, vilket de efter hans infall i Sachsen besatt; dÀrpÄ trÀngde has fram mot Dnjepr och vann dÀrvid segern i slaget vid Holowczyn, vilken öppnade honom vÀgen till denna flodlinje. Efter ett försök att framtrÀnga genom Severien slog han in i riktningen mot Ukraina, vars hetman Ivan Mazepa övergick till honom. MotgÄngar hade redan drabbat honom, frÀmst genom att den svenska hÀr, som under Adam Ludwig Lewenhaupt frÄn Livland kommit med förstÀrkning och förrÄd, blivit i högsta grad försvagad genom slaget vid Lesna 29 september 1708 och genom att ryssarna förstörde Mazepas huvudstad Baturin och dÀrigenom försvagade kosackernas möjligheter att bispringa Karl XII. Karl XII:s försök att frÄn Ukraina trÀnga fram i riktning mot Moskva misslyckades, huvudsakligen pÄ grund av hÄrd köld och andra ogynnsamma klimatiska förhÄllanden. Den svÄra vintern 1708-1709 försvagade de svenska trupperna. Man inledde 1709 Ärs fÀlttÄg med att storma Veprik i januari, de svenska trupperna intog staden men med stora förluster. I juni 1709 vÄgade emellertid Karl XII angripa den ryska armén. Utan direkt ledning av den strax förut sÄrade kungen blev slaget vid Poltava den 28 juni ett svÄrt nederlag för svenskarna. Spillrorna av hÀren fördes i riktning mot den turkiska grÀnsen till floden Dnjepr. DÄ det visade sig omöjligt för armén ta sig över den breda och strida floden kapitulerade den vid Perevolotjna den 1 juli. Karl XII sjÀlv med ett par tusen följeslagare lyckades komma över till flodens andra strand och undkomma in pÄ turkiskt omrÄde.

redigera Efter svenskarnas nederlag vid Poltava

Medan Karl XII under flera Är uppehöll sig i Turkiet och till följd av nederlaget vid Poltava angrep Sveriges fiender de svenska besittningarna. Traventhal- och AltranstÀdtfrederna bröts och August kunde fördriva Stanislav ur Polen. Danmark erövrade Bremen. Stettin och Pommern söder om Peene kom i Preussens besittning 1713 efter Ätskilliga diplomatiska intriger. Preussen hade dÄ inte formellt anslutits till Sveriges fiender men slöt 1714 förbund med tsar Peter. Kurfursten av Hannover besatte 1712 Verden för att "skydda" detta omrÄde Ät svenskarna

Danske kungen Fredrik IV tog tillfÀllet i akt att försöka Ätererövra de skÄnska landskapen och sÀnde redan i slutet av 1709 en armé till SkÄne. De svenska trupperna under Magnus Stenbock slog tillbaka danskarna och kunde genom segern i slaget vid Helsingborg den 28 februari 1710 driva den danska hÀren tillbaka till SjÀlland.

Ryske tsaren sÀnde sina trupper mot östersjöprovinserna och Riga föll 1710 i ryssarnas hÀnder efter en Ätta mÄnaders belÀgring. Ryssarna erövrade fram till 1715 dessutom Pernau, Reval, Keksholm och Viborg varigenom inte bara östersjöprovinserna utan Àven Karelen förlorades till Ryssland. De ryska trupperna drog hÀrjande genom Finland som försvarades av en armé under Carl Gustaf Armfeldt. Trots duglig krigföring besegrades han i slaget vid Storkyro i februari 1714 vilket ledde till att den svenska armén lÀmnade Finland. Sveriges effektivaste motdrag under dessa Är var blockad med hjÀlp av kapare mot de numera ryska östersjöprovinserna.

För att pĂ„ Karl XII:s order ingripa mot Polen förde Magnus Stenbock pĂ„ hösten 1712 en svensk armĂ© till Pommern. Företaget misslyckades dĂ„ den danska flottan lyckades förinta den svenska transport- och förrĂ„dseskadern vid RĂŒgen. Utan förrĂ„d till hĂ€rens underhĂ„ll kunde Stenbock inte fortsĂ€tta mot Polen utan försökte undsĂ€tta det hĂ„rt trĂ€ngda Pommern och slog den danska armĂ©n vid Gadebusch i december 1712. DĂ€refter ryckte han in i södra Jylland dĂ€r han sökte skydd i den holstein-gottorpska fĂ€stningen Tönning. DĂ€r mĂ„ste han ge sig fĂ„ngen med sin hĂ€r i maj 1713.

redigera Karl XII ÄtervÀnder till Sverige

Karl XII:s vistelse i Bender i Osmanska riket varade Ă€nda till slutet av 1714 dĂ„ slutligen Sveriges bĂ„de yttre och inre bekymmersamma stĂ€llning förmĂ„dde honom att Ă„tervĂ€nda. Den 11 november anlĂ€nde han överraskande till Stralsund dĂ€r han stannade ett Ă„r. Mot en kombinerad preussisk-dansk-sachsisk styrka förlorade Karl trĂ€ffningen vid byn Stresow pĂ„ ön RĂŒgens sydkust i november 1715 vilket innebar förlusten av RĂŒgen och i december 1715 föll Stralsund. KvĂ€llen före stadens fall undkom kungen över havet till SkĂ„ne och tog sitt högkvarter i Lund. Med Wismars fall i april 1716 var alla Sveriges tyska besittningar förlorade.

redigera HĂ€ndelserna 1716-1718

FortsÀttningen av det stora nordiska kriget gÀllde hÀrefter det egentliga Sverige. En rysk hÀr överfördes till SjÀlland för att deltaga i ett anfall pÄ SkÄne. Karl hade strax förut sökt att genom ett anfall mot Norge februari-juli 1716 pÄ avgörande sÀtt försvaga Danmark men anfallet misslyckades pÄ grund av norrmÀnnens kraftiga motstÄnd samt bristen pÄ försörjning av livsmedel till den svenska hÀren.

Angreppet frÄn SjÀlland skulle satts i gÄng under medverkan av en engelsk eskader men instÀlldes hösten 1716 pÄ grund av tsarens misstro till sina allierade och Àven hans respekt för Karl XII:s krigföring. HÀrefter var sammanhÄllningen mellan Sveriges fiender slut. Den engelsk-hannoveranske kungens Àngslan över att de ryska trupperna skulle stanna kvar i Tyskland gjorde honom till Peters fiende och en gruppering England-Danmark mot Ryssland-Preussen framtrÀder. Ryssland förbinder sig nÀrmare med Preussen genom traktaten i Havelberg 1716. August intar en mera obestÀmd stÀllning nÀrmast lutande Ät den ryska sidan.

Det Àr denna situation, som Goertz, Karls förnÀmste rÄdgivare i utrikespolitiken, söker utnyttja till att helt sprÀnga alliansen, spela ut den ena gruppen mot den andra och dÀrigenom genom underhandlingar skaffa Sverige en tillfredsstÀllande fred. Goertz hade knutit förbindelser med tsaren och i maj 1718 började i den ÄlÀndska skÀrgÄrden underhandlingar som var avsedda att Ästadkomma fred och möjligen till och med. förbund mellan Sverige och Ryssland. Dessa förhandlingar ur vilka tidvis framskymtade tanken pÄ en sammanslutning Sverige-Ryssland-Preussen-Frankrike-Spanien följdes med största spÀnning i hela Europa. I augusti 1718 avvisade Karl ryska fredsförslag som föreföll alltför hÄrda, men det Àr möjligt att detta avvisande var avsett att vinna tid till dess det avsedda krigsföretaget, Norges erövring, fullbordats, varefter Danmark skulle varit förlamat och Sverige i ett annat och förmÄnligare lÀge. Goertz hade samtidigt hÄllit hemliga förhandlingar i gÄng med Georg I av England varigenom utvÀgar Ät olika hÄll hölls öppna. Karl XII hade under tiden genom nyuppsÀttning eller utrustning av trupper organiserat en stor armé och inföll i Norge dÀr försvaret var jÀmförelsevis svagt. Den började nya svenska offensiven avbröts tvÀrt genom hans död den 30 november 1718.

redigera Ryska hÀrjningar i Sverige

Under de sista krigsÄren hÀrjade ryska flottan lÀngs svenska ostkusten. 1719 hade de sÄ kallade rysshÀrjningarna till mÄl att plundra och brÀnna i Stockholms skÀrgÄrd för att tvinga svenskarna att Äteruppta fredsförhandlingarna. Under de tvÄ följande Ären Äterkom ryssarna och fortsatte nu sina skövlingar lÀngs norrlandskusten. Tidigt pÄ Äret 1720 brÀndes Äter UmeÄ som förstörts redan 1714 och pÄ vÄren 1721 lades stÀderna Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, HÀrnösand och PiteÄ i aska liksom för tredje gÄngen UmeÄ och en mÀngd bruk lÀngs kusten.

redigera Frederna

De makthavande i Sverige sökte efter kungens död endast att fÄ fred och fullföljde inte med vederbörlig energi och skicklighet de uppslag som getts i Karls sista tid. Sedan Englands kung lyckats fÄ över Preussen pÄ sin sida slöts freden i Stockholm med Hannover 9 november 1719, dÄ Bremen-Verden avtrÀddes mot 1 miljon riksdaler, och freden i Stockholm med Preussen 20 januari 1720, dÄ Pommern söder om Peene samt Usedom och Wollin avtrÀddes mot 2 miljoner riksdaler.

Med England hade Sverige trÀtt i förbindelse för att av detta land, vars regering ur politisk och merkantil synpunkt hyste fruktan för tsarens makt, fÄ hjÀlp mot Ryssland. England medlade fred med Danmark och vid freden i Frederiksborg 3 juli 1720 avstod Sverige frÄn förbindelsen med Gottorp, som dÀrefter definitivt miste sin del av Schleswig, avstod friheten frÄn öresundstullen och betalade 600 000 riksdaler.

Förhoppningen att av England fÄ effektiv hjÀlp mot Ryssland gick inte i uppfyllelse. De försök England gjorde att Ästadkomma en stor europeisk sammanslutning mot Ryssland nÄdde inte till nÄgot resultat, sÀrskilt dÄ Preussen inte vÄgade gÄ för lÄngt gentemot tsaren. De ryska hÀrjningarna pÄ Sveriges kust framtvingade slutligen fullstÀndigt eftergivande pÄ svensk sida, och i freden i Nystad 30 augusti 1721 mÄste Sverige avtrÀda Livland, Estland, Ingermanland och Viborgs lÀn, men erhöll 2 miljoner riksdaler.

Kriget hade Ă„stadkommit stor utmattning inte bara i Sverige, utan i hög grad Ă€ven i Ryssland, Danmark och Polen. Dess följder i stort var bland annat den svenska östersjömaktens fall och bildandet av en rysk maktstĂ€llning vid Östersjön; den preussiska maktens stadgande genom besittningen av Stettin med Odermynningen, Polens ytterligare försvagande genom att Ryssland i stĂ€llet för Sverige lyckats göra sig till dess protektor; avslutandet av den gamla striden mellan Sverige och Danmark om Öresunds och Kattegatts strĂ€nder och uppgörandet av den dĂ€rmed sammanhĂ€ngande gottorpsk-schleswigska frĂ„gan.

För att se fredssluten med Sachsen-Polen se deklarationen med Sachsen respektive deklarationen med Polen.

redigera Slag under stora nordiska kriget

Se: Lista över slag under stora nordiska kriget

redigera KĂ€llor

  • Nordisk familjebok (1904–1926)
  • Ingvar Andersson, Sveriges historia (1950)
  1. ^ Ericson, Lars (2004). Svenska knektar. Lund: Historiska media, sid. 92. ISBN 91-89442-52-0. 
  2. ^ Lindegren, Jan, Det danska och svenska resurssystemet i komparation (1995) UmeĂ„ : BjörkĂ„s : Mitthögsk

redigera Se Àven

redigera Externa lÀnkar