Wikipedia



 

Kinas historia – tidsaxel
Förhistorisk tid
Xiadynastin 2070–1600 f.Kr.
Shangdynastin 1600–1046 f.Kr.
Zhoudynastin 1046–256 f.Kr.
Västra Zhoudynastin 1046–771 f.Kr.
Östra Zhoudynastin 770–256 f.Kr.
Vår- och höstperioden 770–481 f.Kr.
De krigande staterna 481–221 f.Kr.
Qindynastin 221 f.Kr. – 206 f.Kr.
Västra Handynastin 206 f.Kr. – 24 e.Kr.
Wang Mangs interregnum (Xin) 9–23 e.Kr.
Östra Handynastin 25–220
De tre kungadömena 220–280
Jindynastin 265–420
De sexton kungadömena 304–439
De sydliga och nordliga dynastierna 420–589
Suidynastin 581–618
Tangdynastin 618–907
De fem dynastierna och De tio rikena 902–979
Liaodynastin 916–1125
Jindynastin 1115–1234
Songdynastin 960–1279
Yuandynastin 1271–1368
Mingdynastin 1368–1644
Qingdynastin 1644–1911
Republiken Kina 1912–1949
Andra sino-japanska kriget 1937–45
Kinesiska inbördeskriget 1927–49
Folkrepubliken Kina 1949–
redigera

Tangdynastin (唐朝) var en av de mäktigaste dynastierna i Kina som existerade från 618 till 907. Under första delen av denna period blomstrade Kina ekonomiskt och kulturellt.

Pax Sinica (latin för 'kinesiska freden') möjliggjorde för sidenvägen att under den här perioden nå sin storhetstid. Det ökade kontakterna med andra länder gör att en rad nya religioner introduceras zoroastrismen, manikeismen, nestorianism och islam. Dock var det buddhismen som var den mest populära religionen. Guldåldern gav dessutom förutsättningar för diktare som Du Fu och Li Bai (Li Po) vilka anses vara bland de bästa diktarna i den kinesiska historien.

Innehåll 1 Uppgången för Tangdynastin, 618–712 2 Östra Göktürkarna 3 Västra Göktürkarna 4 Mellanperiod för Tangdynastin, 742–820 5 Tangdynastins nedgång, 820–907 6 Källor 7 Externa länkar

redigera Uppgången för Tangdynastin, 618–712

Den förste av dynastin, kejsar Li Yuan också känd som kejsar Gao Zu (618–626), skapade ett stabilt Kina, vilket fortsattes av hans son och efterträdare Li Shimin (626–649). Li Shimin efterträddes av kejsar Gao Zong och änkekejsarinnan Wu Zetian. Hon hade egna maktambitioner och började att delta i hovets affärer år 655. År 660 tog hon makten i egna händer och härskade fram till 705. Hon abdikerade dock och lät Tangdynastin fortsätta.

redigera Östra Göktürkarna

År 626 hade man problem med de östra Göktürk och dess ledare Xieli Khan som var ett orosmoment kring huvudstaden Chang'an. Som svar på detta leddes en stor offensiv mot Göktürkerna och erövrade deras land från dagens Peking till Ningxia. Göktürker som svor trohet mot Tang-dynastin återinstallerades.

redigera Västra Göktürkarna

651 bröt ledaren för de västra göktürkarna Shaboluo Khan med Tang-dynastin. Sex år senare erövrades västra göktürkarna.

redigera Mellanperiod för Tangdynastin, 742–820

Under kejsar Xuanzong (712–756) nådde Tangkina toppen av sin blomstring. År 751 led dock kineserna ett nederlag mot araberna vid Taraz och förlorade kontrollen över stora områden i väster, inkluderande många rika städer längs sidenvägen. Dess utgångspunkt, huvudstaden Chang'an antas ha varit världens största stad vid denna tid. År 755 gjorde guvernören An Lushan uppror mot staten. An Lushan ledde en styrka på 150 000 man söderut. Trots rapporter om styrkans rörelse vägrade kejsare Xuanzong att tro på rapporterna. I början av 756 korsade An Lushans trupper Gula floden och intog flera städer där ibland Luoyang där An Lushan uttropade sig till kejsare. När An Lushans trupper intog Tongguan (porten till huvudstaden) flydde kejsare Xuanzong med sina konkubiner, rådgivare och kejserliga armen. Till slut vägrade soldaterna att fly längre såvida inte kejsaren dömde konkubinen Yang Guifei (Yang Yuhuan) och hennes kusin Yang Guozhong som var premiärminister till döden. Orsaken var att soldaterna var övertygade om att Yangfamiljen låg bakom An Lushans uppror (i Kina skrivs familjens namn först). Kejsaren vågade inte gå emot sina trupper och Yang Guifei hängdes och Yang Guozhong halshöggs. Xuanzongs son Li Heng utnämnde sig till kejsare och tog namnet SuZong. Huvudstaden Chang'an har då intagits intas av rebellerna år 756.

Året därpå mördades An Lushan av sin son An Qingxu som utropar sig själv till kejsare. Samma år förlorar An Qingxu Chang'an till kejsare SuZong, tack vare stor hjälp från general Guo Ziyi.

Under tiden som Tang dynastin lidit av upproret har Tibet blivit starkare, detta leder fram till en invasion och belägring av Chang'an. Rykten om generalen Guo Ziyi är på väg med en stor styrka leder till att den tibetanska armen bryter belägringen och deserterar.

redigera Tangdynastins nedgång, 820–907

När kejsar Xianzong av Tang mördas av en av sina eunucker år 820, ser vi början på slutet för Tang-dynastin. Sju av de åtta kommande kejsarna kom till makten tack vare eunuckernas stöd. Under perioden skakar flera bondeuppror och maktkamper landet. Slutligen, år 907, utropar sig Zhu Wen till kejsare av Liangdynastin, som är en del av perioden De fem dynastierna och De tio rikena.

redigera Källor

• Bai Shouyi, "An outline History of China" Foregin Languages Press, Beijing 2002

redigera Externa länkar