Textilindustri, industribransch som omfattar industrier som tillverkar garn, tyg och dylikt samt bereder dessa. Vanligen räknas trikåindustrin in under textilindustrin, medan konstfiberframställning (se även textil) anses tillhöra kemibranschen. För textiliernas vidare hantering, se konfektion och konfektionsindustri.

Från 1620-talet och över 300 år framåt tillverkades textilier vid Drags i Norrköping.

Sverige har genomgått en strukturomvandling från konfektion till mer allmän textil produktion. År 2004 arbetar 2 000 personer med konfektion och 12 000 personer med textilier. Exporten utgörs av 15-16 miljarder kronor där nästan hälften utgörs av kläder, ofta designade i Sverige men sydda på annat håll. Exportvärdet är därmed större än exporten från musikindustrin, vodkan och järnmalmen.

Till den övriga textila produktionen hör inredningstextilier, fibertyg (som inte är vävda men ibland kallas vävar) och specialfiberproduktioner.

I gruppen av specialfiber inom textilindustrin kan nämnas att forna tiders brandslangar i linnetyg som kunde flatrullas (dvs rullas ihop i platt skick) idag har ersatts av slangar tillverkade i syntetfiber med gummiinsida. För snökanoner tillverkas högtrycksslangar med antiglidbeläggning på utsidan för att få dem att ligga kvar i snöbacken.

Innehåll

redigera Textilindustrins produktion och marknad

Textilindustrin är en av världens största industribranscher. Bara i EU hade branschen 1993 drygt 1,4 miljoner anställda och en omsättning av ca 1 075 miljarder kr. I USA, där branschen ocksÃ¥ är stor, finns närmare en miljon anställda. Den största tillväxten under de senaste Ã¥rtiondena har dock skett i Sydostasien. Det finns stora kostnadsfördelar för textil- och konfektionsindustrin (teko) i dessa länder, framför allt vad gäller lönefrÃ¥gor och miljölagstiftningsaspekter. I ex. Hongkong och Sydkorea är lönenivÃ¥n endast ca 15 % av den svenska, dessutom är arbetstiden ca 20-40 % längre. Enligt en undersökning av FAO 1986 spanns dÃ¥ 50 % av världens textilfibrer i u-länderna mot 37 % 1975. Denna utveckling har sedan dess fortsatt, och har lett till stora produktionsomställningar i bl.a. Sverige. Den tekniska utvecklingen har lett till att textilindustrin idag är mindre arbetsintensiv och mer kunskaps- och kapitalintensiv.

Världshandeln med kläder tiofaldigades (i fasta priser) mellan 1973 och 1988. Däremot ökade handeln med övriga textilier endast trefaldigt. Detta speglas i dessa siffror, där den totala textilhandeln i världen 1993 uppgick till 850 miljarder kr. och klädhandeln till 950 miljarder kr. Textilhandelns ökning beror bl.a. pÃ¥ att i-länderna bÃ¥de producerar och exporterar tekniskt eller designmässigt mer avancerade textilier, och istället importerar halvfabrikat och enklare stapelvaror. Därför fanns det ocksÃ¥ sex i-länder bland de tio största exportländerna 1992. Även bland världens tio största importländer samma Ã¥r fanns Ã¥tta i-länder. Den största exportören var Tyskland (11,9 % av världshandeln), följt av Hongkong (9,4 %). Den största importören var däremot Hongkong (11,2 %) följt av Tyskland.

redigera Historia

Textilindustrin var en av de första av världens nuvarande industribranscher som industrialiserades. Industrialiseringen inleddes i bomullsindustrin, och spred sig sedan till ylleindustrin och linneindustrin. Ångmaskinen och senare även elektriciteten gjorde att lokaliseringen blev mer och mer oberoende av vattendrag. Syntetiska färgämnen och konstfibrer innebar även de stora framsteg för textilindustrin. Textilindustrin, som ofta varit starten till industrialiseringen för en rad av Europas länder, kom under mellankrigstiden även att utvecklas starkt även i Japan. Senare har konkurrens från länder med låga produktionskostnader lett till stora omställningar inom textilindustrin, först från 1950/60-talet i Västeuropa, och ett par decennier senare även i Östeuropa.

redigera Sveriges utveckling inom textilindustrin

I Sverige kom man efter utländskt mönster att anlägga hantverksfabriker under 1600-talet, främst för försvarets behov, bland annat i Norrköping och Stockholm. Emellertid kom det vara i Göteborgstrakten och Sjuhäradsbygden textilindustrin främst kom att växa fram genom avsaluhemslöjden och förlagssystemet.

Under början av 1800-talet anlades de första mekaniska bomullsspinnerierna; 1805 i Lerum och 1813 i Sjuntorp. Det första mekaniska bomullsväveriet anlades 1834 i Rydboholm. Även yllefabrikerna i Norrköping och Malmö kom senare att mekaniseras. I Sverige gick dock industrialiseringen sakta, i Storbritannien hade en liknande industrialisering redan inletts under mitten av 1700-talet. Först omkring 1870 kom fabriksproduktionen i Sverige att överstiga hemslöjden i volym. Textilindustrin kom dock främst att vara baserad på importerade råvaror.

Kring sekelskiftet 1900-talet hade Sverige en betydande textilindustri med tyngdpunkt i vissa geografiska omrÃ¥den; Göteborgs- och NorrköpingsomrÃ¥dena, Sjuhäradsbygden och i SkÃ¥ne-Halland. Tillväxten fortsatte till början av 1950-talet, dÃ¥ textilindustrin gav dÃ¥ Sverige en självförsörjningsgrad pÃ¥ 85 % och hade ca 70 000 anställda. En nedgÃ¥ng började därefter, dÃ¥ orsakad av konkurrensen frÃ¥n modernare nyuppbyggd västeuropeisk textilindustri. Därefter kom konkurrensen frÃ¥n lÃ¥glöneländer inom och utom Europa samt en frihandelsvänlig politik ytterligare att förstärka den nedgÃ¥ngen inom branschen. Sysselsättningen minskade kraftigt under Ã¥ren 1950 till 1968 (ca 60 %), främst i ylle- och bomullsindustrin. Till följd av detta inleddes samtidigt en omfattande omstrukturering av den svenska textilindustrin, vilket kom att resultera i nedläggningar, fusioner, ändrad produktionsinriktning, ökad import av garn och väv samt export av färdigvaror. Trots minskad sysselsättning kom omstruktureringarna resultera i att industrin i början av 1970-talet uppnÃ¥dde sin dittills högsta produktionsvolym. Även denna, liksom sysselsättningen har dock frÃ¥n mitten av 1970-talet minskat, detta trots statligt stöd fram till 1993.

Det som utmärkt textilindustrin har varit att det de anställda inom tekobranschen utgjorde bland de sämst betalda industriarbetarna. Vidare bestod arbetskraften främst av kvinnor och gör så ännu idag globalt sett. Textilbranschen varit bland de första som känt av omsvängningar och strukturomvandlingar, när produktionen i Sverige började försvinna på 1950-talet flyttades många textiljobb utomlands till Finland och Sydeuropa varifrån jobben nu flyttats till Kina och Indien. Förklaringar till detta kan sökas i att det är relativt enkla maskiner och utrustning som behövs och att kvinnornas flinka fingrar ansetts passa väl inom yrket.

Tidigare hade textilindustrin konfektionsindustrin som sin helt dominerande kund; numera är man i stället i stor utsträckning underleverantör till helt andra industrier, till exempel bilindustrin (krockkuddar och sätesbeklädnad) och pappersindustrin (filt). Rationaliseringar under 1990-talet har gjort att den svenska textilindustrin flyttat stora delar av sin produktion till lÃ¥glöneländer i Baltikum. Ett exempel pÃ¥ detta Ã¥r BorÃ¥s Wäfveri AB, det i särklass största svenska textilföretaget, med en omsättning pÃ¥ ca 1 500 milj. Med köpet av det estniska textilföretaget Kreenholm 1994 inleddes en successiv flytt av produktionen till fabriken i Narva, där idag 85 % av företagets anställda finns. Bland övriga stora svenska textilföretag kan Almedahl-Fagerhult AB och Albany Nordiskafilt AB nämnas. Fortfarande sker en kontinuerlig minskning av branschen i Sverige, och 1996 uppgick antalet anställda till 8 143, med produktionsvärdet lÃ¥g pÃ¥ ca 7,3 miljarder kr. Numera finns i Sverige endast en mindre fabrik i BorÃ¥s som gör textil i metervara, i slutet av Ã¥r 2002 stängde Marieholms Yllebabriks AB portatna, landets sista yllefabrik för beklädnadsväv. Resten av de svenska textilfabrikerna är specialiserade pÃ¥ olika nischer som beklädnader till bilindustrin m.fl. nischomrÃ¥den.

redigera Se även