Urbanisering, efter latinets urbs (stad), Àr en folkförflyttning frÄn landsbygd till stadsomrÄden. I statistiken Àr urbanisering ett procenttal pÄ hur stor andel av ett omrÄdes befolkning som bor i stÀder. I det berÀkningssÀtt av urbaniseringsgrad som FN rekommenderar anvÀnds en definition av stad som ett stadsomrÄde med minst 20 000 invÄnare. Urbanisering Àr motsatsen till ruralisering. Det förstnÀmnda innebÀr att mÀnniskor flyttar frÄn glesbefolkade, isolerade regioner in till tÀtbebyggda omrÄden dÀr det redan bor mÄnga mÀnniskor sÄ att avstÄnden till nÀrmaste grannar minskar, enkelt uttryckt. En ruralisering innebÀr dÀrmed motsatsen, att mÀnniskor flyttar ifrÄn varandra och att avstÄnden förstoras. Den globala trenden Àr en allt mer tilltagande urbanisering.
I den svenska statistiken som insamlas och utarbetas av SCB kan utlÀsas hur stor andel av befolkningen som bor i tÀtorter, vilket Àr en detaljeringsgrad ner till sammanhÀngande bebyggelseomrÄden med minst 200 personer.
Andel av befolkningen i ett land, vilka Àr bosatta i stÀder betecknas urbaniseringsgraden.
InnehÄll |
redigera Urbaniseringen i förhistorisk tid
Urbanisering Àr ett relativt begrepp pÄ samma sÀtt som ordet stad. Det som förr rÀknades som stad ses idag kanske som en by pÄ sin höjd. KÀnt Àr att mÀnniskor runt om i vÀrlden bildar samhÀllen för att tillsammans bidra till en sÀkrare existens. Fram till neolitisk tid levde mÀnniskor i kringströvande grupper och flyttade frÄn omrÄde till omrÄde. I FrÀmre orienten började mÀnniskor mer systematiskt ta vara pÄ olika vÀxter, som sÄ smÄningom utvecklades till vete och korn. MÀnniskorna drogs till de bÀsta jordarna och hade ett behov att försvara dem och det arbete som lagts ned.
Jeriko vÀxte fram efter 8000 f.Kr och rÀknas som en av vÀrldens Àldsta stÀder. Klimatet försÀmrades nÄgon gÄng mellan 4000 och 3000 f.Kr. och mÄnga drog sig dÄ till omrÄden med floder som tidvis översvÀmmade marken. StÀder började vÀxa upp kring floder som Nilen, Eufrat, Indus och Gula floden. StÀdernas framvÀxt gick parallellt med framvÀxten av starka centralmakter. Det blev Àven viktigt att hÄlla reda pÄ register och ÀgandeförhÄllanden, vilket ledde till anteckningar, först i form av bilder, som snart utvecklades till bildskrift. I Sumer i dagens Irak var leran ett utmÀrkt medel att rita i, men bilderna blev av naturliga skÀl inte sÀrskilt bildlika. Sumererna löste det genom att rita med hjÀlp av ett antal killiknande raka streck i olika kombinationer, det som kallas kilskrift.
Den tidiga urbaniseringen skedde med andra ord i den senare stenÄldern, neolitisk tid, och förde över en period av fem tusen Är mÀnniskan vidare till högre teknologiska höjder. KlimatförÀndringen bidrog ytterligare till denna utveckling. Uppfinnandet av skriften var i sin tur startskottet pÄ den historiska tiden eftersom förhistoria och historia skiljs Ät att den föregÄende saknar skriftliga kÀllor. [1]
redigera Urbanisering i historisk tid
Urbaniseringen har fortsatt till vÄra dagar, men i vissa perioder har stÀderna gÄtt tillbaka. Jordbrukets överskott har anvÀnts till att föda en administrativ, teknisk och militÀr befolkning i stÀderna. StÀdernas utveckling har dÀrför följt den politiska utvecklingen. Starka stater har snabbt fÄtt befolkningstillvÀxt i sina stÀder, medan försvagade staters stÀder har förfallit och gÄtt under.
redigera Urbanisering i industrialismens tidevarv
Urbaniseringen tog förnyad kraft i VÀsteuropa, sÀrskilt i England sedan Amerika upptÀckts. Handeln med kolonierna skapade ett Ànnu större överskott pÄ vilket stÀderna kunde leva. Under Upplysningstiden och industrialismens genombrott började kol och Ängmaskiner anvÀndas för att producera bÀttre redskap och maskiner. Jordbruket kunde dÀrför effektiviseras och inflyttning frÄn landsbygden till stÀderna tog förnyad fart. [2]
redigera Urbanisering i modern tid
Fram till slutet av 1800-talet bodde Ànnu de flesta pÄ landsbygden och stÀderna var ohÀlsosamma omrÄden pÄ grund av dÄliga hygieniska förhÄllanden. BÀttre insikter om hygien och behovet av vatten- och avloppsledningar förbÀttrade vÀsentligt stÀderna som effektiva produktionsenheter.
Bruket av jordsbruksmaskiner Àr den frÀmsta orsaken till att de allra flesta i moderna lÀnder idag bor i stÀder. I moderna lÀnder krÀvs ytterst fÄ personer i jordbruket och överskottet av arbetskraft dras till stÀderna i jakt pÄ arbete och bidrar till en förbÀttrad vÀlfÀrd.
I Sverige liksom i mÄnga andra lÀnder leder denna process till att folk samlas till redan stora omrÄden. Processen medför dÀrför bÄde avfolkningsbygder och stora sammanhÀngande stadsbebyggelser.
I lÀnder med stark befolkningstillvÀxt (vanligen utvecklingslÀnder) Àr en ökad urbaniseringsgrad ett tecken pÄ en bÄde oplanerad och okontrollerad folkförflyttning till stora stÀder. Det överskott av oftast outbildad arbetskraft som dÄ uppstÄr stÀller stora krav pÄ samhÀllsplanering och samhÀllsekonomi.
redigera Urbaniseringens framtid
Det finns tecken pÄ att urbaniseringen i vÀstvÀrlden hÄller pÄ att förÀndras. Fram till 1970-talet handlade dÄtidens urbanisering frÀmst om att mÀnniskor flyttade frÄn landsbygden (smÄ byar/ren landsbygd) till nÀrmaste större fabrik varvid bruksorter uppstod. Flera svenska stÀder som Hagfors och Oxelösund uppstod pÄ detta viset. Efter 1970 rÄkade mÄnga av dessa traditionella bruksorter i kris, varvid massavskedanden och fabriksnedlÀggningar blev till. Nu flyttade folk frÄn bruksorterna till nÀrmaste större stad eller till Ànnu större stÀder med ett mer sammansatt och högteknologiskt nÀringsliv. Sedan 1970 Àr det framförallt inte den rena landsbygden eller smÄbyarna som avfolkats utan frÀmst mindre stÀder och tÀtorter som domineras av ett ensidigt nÀringsliv och haft dÄliga förbindelser med nÀrmaste större dynamiska nÀringslivsregion. Inflyttning frÄn landsbygd till stÀderna pÄgÄr Ànnu parallellt med denna process, men eftersom andelen av befolkningen som bor pÄ landet Àr sÄpass liten sÄ Àr det ingen stor process lÀngre. Det som sker pÄ landsbygden idag Àr i stor utstrÀckning "naturlig avfolkning", dÀr de Àldre mÀnniskor som bor kvar hÄller fast vid sina vÀrv tills de dör och ingen tar över efter dem. Avfolkningen av mindre stÀder och bruksorter med dÄliga omvÀrldsförbindelser kan ses som ett led av urbaniseringens drivkraft, dÀr mÀnniskor frÄn mindre och isolerade befolkningsomrÄden flyttar in till större och öppnare befolkningsomrÄden för att bo nÀra andra mÀnniskor.
Olika forskare har gjort olika förutsÀgelser hur framtiden kommer att te sig för urbaniseringen. Ett scenario Àr att det kommer att gÄ till en smÀrtgrÀns, sedan kommer samhÀllet kollapsa eftersom man inte klarar av att förse invÄnarna med förnödenheter dÄ dessa fastnar i trafikstockningar med följd att priserna stiger och infrastrukturen inte klarar av fler mÀnniskor. Idag ser man tydliga exempel pÄ detta i tredje vÀrldens storstÀder som i Bangladesh, Indien, Nigeria m.fl. stÀder dÀr detta hÄller pÄ att ske dÄ stÀderna fysiskt inte klarar av att försörja fler mÀnniskor med bostÀder, mat m.m. Ett annat scenario gör gÀllande att i framtiden kommer sÄ gott som alla mÀnniskor att bo i tÀtbefolkade koncentrerade befolkningsomrÄden, omgivna av högeffektiva jordbruk för att försörja befolkningsomrÄdena, och att all mark som blir över kommer att vara en obebodd vildmark dÀr enbart naturen hÀrskar. En anledning till att mÀnniskor tenderar att söka sig till andra mÀnniskor Àr för att kunna slippa vara beroende av naturens krafter, vilka man lÀttare kan dölja i storstÀder dÀr man kan bygga en infrastruktur som kan ta hand om till exempel vÄrfloder. IntrÀffar dÀremot en hÀndelse man inte hade planerat likt Orkanen Katrina i New Orleans, kollapsar snabbt storstaden och anarki bryter ut. Detta Àr ett tema som mÄnga dystopiska romaner och filmer tagit upp det senaste Ärhundradet dÄ det funnits megastÀder pÄ vÄr jord.
redigera KĂ€llor
AllmÀnna kÀllor
- Palmer, R. R, Colton, J, "Nya tidens vÀrldshistoria I", Stockholm: Norstedts Tryckeri, 1985
Noter